-_-

Det är intressant att den här bloggen utvecklats från någon typ av ångestsamling i textform till ett resultat av alldeles för lite liv och alldeles för många timmar framför datorn. Intresset för mig själv och mina egna "bekymmer" verkar tyna bort. Sakta men säkert. Rätt soft på ett sätt, rätt oroväckande på ett annat. Jag tänker ofta tankar som: nu måste det hända, den där helomvändningen som gör mitt lite mer fyllt på drama. Den måste väl komma nu? Hittills har den inte gjort det.
Hallå. Vad hände med "plötsligt händer det"