-_-

Handlingsförlamningen har tagit över. Av någon anledning har den en benägenhet att göra det så länge solen lyser. Nu har jag suttit i fåtöljen i två timmar non stop. Rastlöshet är inget jag drabbats av på flera år. Enbart längtan efter något jag inte vet vad det är. Kanske är det U.S.A. Kanske är det bara känslan av att vara motiverad. Jag tror egentligen aldrig att jag varit just det. Drivkraften var nog snarare något som uppstod av viljan att bli belönad och få ro. Att få vara ifred.