-_-

För två dagar sedan såg mamma och jag en dålig film. Den innehöll någonting som jag faktiskt hakade mig upp på. Ett citat." love is not a feeling, it's an ability." Jag känner att jag håller med. Men egentligen vill jag inte hålla med eftersom det inte direkt talar till min fördel. För första gången känner jag att min syn på desperation/kärlek måste ifrågasättas. De människor jag tidigare sett som desperata, kan det vara så att det är de människorna som faktiskt begåvats med "the ability to love"? Sedan finns det de andra. De självständiga jävlarna, de som tror att de är svåra och fria. De som alltid letar efter något. De som inte har "the ability to love". Det enda de har är någon typ av ständig hunger som sedan övergår i desperation, äckel. Jag tror att de brukar kallas romantiker. Egentligen vet jag inte om det finns någon som helst logik i det här. (Önskar att jag kunde fråga: "vad tror ni?" nu.)