Nu känner jag mig som en patetiskt människa igen. Satt och tittade igenom min multibegåvade vän Jennys blogg. Första bilden. Ett näst intill tomt jävla rum. Flyttkartonger. Bruden tänker flytta ifrån mig. Sen texten. Alla minnen och jag börjar såklart storgråta. Typiskt mig. Tänker tillbaka på när vi satt framför lyrics och sjöng med till Nobody puts baby in the corner. Så sorgligt. Så bra! Det här är en ärlig blogg och jag var aldrig ett coolt kid. Nej. För här ska vi vara ärliga. SKA. I högstadiet älskade jag och Jenny allt som hade med Fall out boy och annan suicidal punk/poprock att göra. Den här texten minns jag att vi gillade att citera extra mycket i msnnamn, playaheadpresentationer och annat coolt. -04 i love it.
Nothing comes as easy as you.
Can I lay in your bed all day?
I'll be your best kept secret
And your biggest mistake.
The hand behind this pen relives a failure every day.
Vi hade en mapp på datorn som hette "emo boys". Innehållet var inte allt för otippat..
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar