-_-

Vet ni hur mycket jag vill röka nu? Det är vid de tillfällena. De tillfällena då jag börjar tvivla lite på min förmåga att lyckas med något här i livet jag behöver de där cigaretterna. Bara tända cigaretten och känna sig lite tryggare. Typ - Äh vafan jag tar en cigg, det ordnar sig! Tur att man bor ute i nowhere och är fattig som en kyrkråtta.  Annars hade det varit svårare. Sen närmar sig studenten med skrämmande steg. Om det är något jag inte längtar efter är det studenten. Jag kan inte förstå hur man kan längta dit. Längta till att behöva ta ansvar. Ansvar gillar jag inte. Allt kommer nog bli hemskt efter studenten. Saker och ting hade nog varit trevligare om jag åtminstone bodde inom tunnelbanans gränser. Men nu har jag ingenting att hämta. Jag menar är det meningen att jag ska orka plugga och pendla(3 timmar varje dag) i flera år till. Fan eller. Innan den här finanskrisjäveln började kan jag minnas att jag hade en hoppfull syn på livet. Jag trodde att jag skulle lyckas med allt jag ville. Nu ser jag inte på livet med samma optimism, om man säger så. Inte blir det bättre av att ha meningen -Men, vadå Jessica? Menar du att du vill hamna på Ica eller? Vill du det? ekandes i huvudet. Med den härliga motivationen hemifrån kan man väl inte vänta sig annat än missöde. Ha ha ha. Vilken patetisk människa jag är. Sitter här och tycker synd om mig själv. Det är bara misslyckade människor som tycker synd om sig själva. En sådan vill jag inte vara, därför bör jag sluta upp med det illa kvickt. Jessicas väg till att sluta tycka synd om sig själv:

• Sluta oroa sig för framtiden
• Sluta tänka på framtiden
• Sluta röka
• Sluta äta cheeseburgare
• Sluta se ut som fan
• Sluta förvänta sig saker
• Sluta ha prestationsångest
• Börja uppskatta det hon faktiskt har