-_-

Inte visste jag att jag hade en sådan liten dramaqueen i mig. Ställde just till en väldigt stor scen vid middagsbordet. Det var nära ögat att någon fick sig en fläsksmäll men jag valde att få ut aggressionerna på samma sett som min far brukar få ut dem, med ett fuck you. Nu sitter jag här. Resten av familjen är i i chocktillstånd. Jag gillar att se dem chockade. Den enda jag tycker synd om är min syster som hade en kompis hemma. De satt i vardagsrummet alldeles bredvid och kan inte ha undgått spektaklet. Får be om ursäkt för det sen. Men till de andra tänker jag inte be om ursäkt för någonting. Det är helt enkelt inte jag, speciellt inte med tanke på att jag inte känner någon ånger. Anser ej att jag gjort någonting fel. Nu tar jag mig nog i kragen och går ut och springer i skogen. Lite synd att mamma inte kan hänga med (eller?) men det finns ingenting att göra åt den saken. Är inte långsint men har en del stolthet i bagaget. 

Min familj tror nog att jag är galen.