-_-

Igår bröt ett litet helvete ut hemma hos mig. Skulle gissa på att det var en mycket sen tonårsrevolt från min sida. Skrek lite. Vet inte riktigt om vad men det jag egentligen ville säga var: -Hur kan ni begära så mycket av mig när ni aldrig uppmuntrat eller lärt mig någonting. Har tänkt på det mycket idag. Känt mig arg, bitter och varit det sedan dess. Mina föräldrar har inte lärt mig någonting. Absolut ingenting. Allt jag vet har jag av en slump lärt mig själv. Alla mina val i livet kommer ifrån att jag på egen hand kommit på att jag velat göra det ena eller andra. Men jag är trött på det nu. För de flesta av mina intressen kom till efter den dagen då jag verkligen hade chansen att bli talangfull inom det området. Kunde inte de där människorna tvingat mig till pianolektioner eller vad som helst. Tanken på pianolektioner har fått mig att vilja slå sönder bilar med basebollträn på väg hem från bussen. Inte för att jag absolut tror att pianolektioner hade varit det rätta för mig, det kunde lika gärna ha varit något annat. Vad som helst. Jag vill vara bra på någonting. Jag vill vara bäst på någonting. Kalla mig bortskämd snorunge men jag kan inte låta bli att tycka att detta är mina föräldrars fel. Absolut om de inte begärde något av mig, då hade de kommit undan med att aldrig ha uppmuntrat mig till något. Lärt mig något. Men man kan inte vänta sig en massa fantastisk entusiasm från någon man aldrig ens lärt något om musik/natur/konst/vad fan som helst. Nu ska jag skriva en ansökan till en kvalificerad yrkesutbildning. FUCK THAT SHIT.