-_-

Vilken vecka. Tre dagar av konstant champagne/vin/öl drickande sliter inte lite på en. Nu är jag lurad till att tro att jag är deprimerad. Det är bullshit - jag är inte depressed alls. Allt är skitbra. Ni vet det är det där fysiska, sömnbrist osv. Längtar till morgondagen med skola och vernissage. Har insett att då jag är som allra lyckligast är när jag varit helt ensam, länge. När jag inte har något att se fram emot och inte heller något att ångra. Andra människor har ofta negativ inverkan på mig. Fast det där är i för sig rätt splittrat. Igår var det tex tvärtom. Jag kände mig som ett socialt geni. Bara för att jag ibland känner mig som ett socialt geni betyder det så klart inte att jag är ett socialt geni. Men det är ju trots allt vad JAG känner som spelar stört roll. Hehe. Vad föredrar du? To have it your way eller att alla är nöjda. My way såklart.