Some people are just born with tragedy in their blood.

Jag har sett Donnie Darko och känner mig jag vet inte, dum i huvudet. Mitt huvud verkar fungera på det sättet. Varje gång jag har sett en bra film fylls det med någon typ av dimma. Kan inte riktigt tänka som en normal människa och stirrar dessutom. Stirra är i för sig något jag alltid gör. Sen svarar jag inte heller på tilltal. Jag hör men svarar inte. Inte för ens runt 15 sekunder senare (alternativt ett "mm"). -Jessica, när slutar vi? Tystnad. -Jessica! Tystnad. -Hallå?? -Nej, jag vet inte när vi slutar!
Natten mellan söndag och måndag: Hade mardrömmar. Det sista jag kommer ihåg är: Jag går in i ett rum. Där sitter en regissör. Jag sätter min ned och han skär mig i armen med en kökskniv. -Aj vad fan gör du? Ett hack till - Du får inte säga något då måste jag göra det igen! Så säger han. Så jag är tyst. Han skär mindre och mindre hack och slutar till sist. Sen vaknar jag.
Det här inlägget är reslutatet av för hårt festande. Lite attentionhoe varning kanske? Thats me säger jag då.