Lack of a lot.

Jag känner ingen ånger eller medlidande. Och vad trött jag är på min situation som inte ens existerar. Jag är inte ledsen. Jag är inte glad. Bara kall. Allt går min väg men jag tar inte vara på möjligheterna. Skriver på armen: Du bestämmer. Ingenting kan stoppa dig. REMEMBER you will die. Som alla andra jävlar. Kanske är det ett skydd för att jag inte ska spy upp mina egna narcissistiska/bittra/kalla känslor som jag blir förälskad i Mr V ifrån V för Vendetta. Jag har alltid föredragit det jag inte kan få framför det som finns där. Och när något är möjligt är det i den sekunden så gott som förbrukat. För sent.