Duvan

Vid matbordet, idag berättade min lillasyster en historia för mig och Anders. Historian handlade om en "Det var en gång en liten gubbe som bodde med en gumma. Gubben hade en liten duva som han älskade lika mycket som jag älskar (namn på hennes gosedjurshund, jag vet inte vad den heter) En dag när gubben var borta hade gumman ställt fram en skål med ris på bordet. När gumman gick in i ett annat rum flög den hungriga duvan in i rummet och åt upp riset. Då gumman såg detta blev hon så rasande att hon fångade duvan och klippte av dennes tunga. Senare under kvällen när gubben kommit hem kunde han inte hitta duvan någonstans i huset så han gick ut i skogen för att leta efter den. Han ropade och ropade tills det nästan blivit helt mörkt ute. Till slut hittade han duvan och när han såg vad som hänt med tungan blev han så ledsen"
Resten av historian är inte relevant. Det intressanta i det hela är att efter den här biten blir så otroligt sentimental att jag hellst bara vill gråta rakt ut. -Vilken fin historia Jenny! Väldigt inponerad över hur min lillasyster kunde berätta historier på ett så gripande sett.