In dreams emotions are overwhelming.

En sak jag brukar fundera på är det här med drömmar. Om man i verkliga livet hade agerat på samma sätt som i drömmarna. Jag drömde det här igår. Att jag skulle dö. Det var inte som att jag på något sett mådde dåligt eller var sjuk. Men om två timmar skulle allt vara slut. Det första som händer när jag till accepterat den bittra sanningen är att jag skriker. Hysteriskt, som Christian i slutet på filmen Moulin Rouge. Allt som någonsin betytt någonting var nu borta. Och då brukar inte mitt eget liv vara det jag värdesätter allra högst. Speciellt inte när jag sitter där på tåget med något deppigt soundtrack och tänker. Den här låten handlar om mitt liv. Men jag antar att det här med döden är som allt annat, man vet inte vad man har för ens man förlorat det. I vilket fall. Nog med svammel, tillbaka till drömmen. När jag till slut lugnat ned mig efter mina hysteriska ångestrop tar jag upp telefonen och ringer min mamma. Jag säger - Ring upp alla jag känner och be dem komma hit med mat, massa mat.