Långt där borta hör jag ett svagt brus. -Jessica, tycker du inte att det låter läskigt? Vad då frågar jag. Det här, medicinen svarar min bror. Han ska åka till Indien. Från köksbänken känner jag en doft av hallonsoda. Snart återgår jag till mitt tedrickande. Men kan inte undkomma att höra min brors lite osäkra uppmaningar till sig själv -Here goes nothing, -Okej, jag är inte rädd.
Och sen lite högre. -Fan Jessica, jag är rädd!
måndag 20 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 kommentar:
va Livrädd ska ja säga
Skicka en kommentar