söndag 28 september 2008

Jag har aldrig varit något stort fan utav folk som maler på om ingenting. Det är jobbigt eftersom det gör det svårt för mig själv att prata. Ord känns så patetiska ibland. Inte minst när de kommer ifrån min egen mun. Idag såg jag Pianot. Den filmen gjorde mig helt galen. Gick omkring i rummet samtidigt som jag tittade på tv-skärmen. Tänkte på hur enkelt det skulle vara om man kunde bli omtyckt utan att prata. Som i filmen då.

Inga kommentarer: