Just 'cause you feel it doesnt mean its there.

Jag orkar knappt ringa upp mina närmsta vänner och berätta om de senaste dagarnas bravader eller händelser längre. Det har varit lite så på senaste tiden. Jag har accepterat att jag inte kan berätta en historia på ett sådant sett den förtjänas att bli berättad på. Endå kände jag idag ett lyckorus. Lite som när man gick i sjuan och visste att man hade en söt kille att skriva med på playahead när man kom hem, till datan. ha ha ha! Men jag har ingen aning om vart känslan kommer ifrån. Orkar inte ta reda på det heller. Ace ägde förresten. Fan vad man saknat det stället. Ace i helgen igen. ja ja ja!