för att jag är så emo

Has it ever crossed your mind,That this is just where you might end,That the last steps you take,Could be where you took your first.That the nights you spent forgetting,About in which city you were in,That they could be as bright as your memories,Will ever get.

Egentligen gillar jag inte sommaren. Den enda gången sommaren är något att ha är om du har pojkvän. Då kan man ju bara vara och ligga i någon cool park och hångla hela dagen utan att behöva göra något spännande eller coolt eller någonting över huvud taget för allt är bara så himla bra. Festivaler är skit. Jag har aldrig någonsin fått ut något bra ur festivaler förutom minnen som är vridna till sin egen fördel. Det är antagligen som det där med förlossningar och allt annat i livet. Att föda barn gör så jävla ont att du inte kommer komma ihåg någonting av det. Av festivalen kommer du endast ihåg de alldeles för få bra sakerna. Att du frös arslet av dig den där natten och att det knappt fanns en enda snygg kille förutom den där som hade flickvän. Allt det glömmer du. Sen luras du dit igen och igen.
Jag tycker om hösten och jag saknar den så himla mycket eftersom det är den enda årstiden då det är okej att deppa. Jag är rätt bra på att deppa på beställning. Rätt bra på att vara bra på beställning också. Den här hösten ska jag njuta av allt deppande, regnet. Sen ska det ju vara roligt också förstås, roliga galej och privatfester i mängder, te i gamla stan med Hanna. Svarta kläder och så vidare. Höst nu tack och sen lite jeniferever soundtrack till det.