kisses i would pay for if i could

Igår åkte jag in till stan vilket inte är en ovanlighet. Det ovanliga var att jag inte visste vad jag skulle göra. Skickade iväg ett sms till en kille jag kysstes med i en trappa på berns onsdagen innan. Sen funderade jag på att ta min lugnande cigarett. Jag hann bara tänka tanken innan han ringde upp från ett okänt nummer. Han skulle till Baba Sonic. Jag hade också tänkt tanken. Så jag vandrade bort till jägarn för att klunka i mig en gin tonic. Några killar i 25årsåldern passade på att påpeka att de tyckte jag såg väldigt svår ut.

På Baba ställde jag mig i baren och drack alkohol i mängder. Det kändes som att varenda människa där inne stirrade på mig. Tänkte att jag måste se ut som otroligt tragisk figur. Som tagen ur en film. Sen kom han, Z (trappkyssaren) och sa att han tyckte att jag såg ut som en filmstjärna. Han såg ut som Emil i Lönneberga. En otroligt snygg sådan enligt min mening. Sen träffade jag Ravas vänner. Dansade runt och kysstes med Z. Vi gick hem till honom. Det var kyssar mest på hals, tinning, kindben, knä. Som sedan uppföljdes med mun. Jag har nog aldrig kysst någon så bra i hela mitt liv. Säkert inte varit så tråkig i hela mitt liv heller. Jag kunde inte prata. Sedan funderade jag på om det var mitt underedvetna som tyckte att kyssarna var talande nog. Om så är fallet måste jag nog göra något åt mitt undermedvetna. Hur man nu lyckas med det. Vi sa i alla fall hejdå som om vi aldrig nånsin skulle ses igen.